Staden Podcast

Om demografi och städer. Ensamhet som den kollektiva stadens gåva till individen? Ensamhet som stadens förbannelse? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I vår serie "Var kommer du ifrån?" träffar vi arbetarförfattaren Aino Trosell. Hon kommer från Malung, från en funkiskåk byggd av restvirket från den rivna sjukstugan. Hennes mamma drev resanderum i Malung på 1950- och 60-talet. Deras hem var ett gathörn där resande krämare tog in i veckorna och supande skogsarbetare landade på tältsängarna på helgerna med sprit från Mora, åtta mil bort.Malung var skinnar- och vandringsbygd. Jofa var den stora fabriken – sex våningar hög – men trakten hade alltid varit fattig. Kvinnorna hade i generationer givit sig av på vandringar söderut vid Mikaeli i slutet av september för att söka arbete och inkomst. Många kom till Stockholm där de murade upp den nya staden, skurade öltunnorna på bryggerierna och arbetade hos herrfolket. Men de bar alltid med sig sin starka identitet som Malungsbor, i klädedräkt, seder och språk.Malung ville bli en stor stad. Det blev en rik plats efter kriget. Allt pekade uppåt. I skuggan av den turist- och nationsskapade Siljansbygden växte man. Men s

Vi står i de förlorade stegens sal – vänthallen – på Antwerpens centralstation, byggd under 1900-talets första år. Det är en plats som undandrar sig i stort sett all beskrivning. Den är för överlastad för att begripas, det enda man kan famla efter är metaforer för vad den ser ut och känns som. En stor bortglömd sal på havets botten? En möbel som samlar damm i ett hemsökt hus? En av guld och marmor formad sorgesång över en förlorad värld? Men platsen är också en rimlig väg in i en stad där maskspelet, det bisarra och den kolonial teatern är en del av stadens ansikte.Och intill, vägg i vägg ligger Antwerpens Zoo. En afrikansk pojke på en dromedar sitter högst upp på zoo-byggnaden.Kung Leopolds privata land Kongo plundrades på råvaror och djur – och 12 miljoner människor dog under samma tid som centralstationen byggdes. I stadsdelen Zurenborg, där husen byggdes för societeten under samma tid, är arkitekturen lika fabulerande, maskspelande och teatral som i väntsalen.Antwerpen är byggd av trådar spunna till hela

Det här är andra delen i en ny serie samtal som vi har med personer som vi är nyfikna på om deras hemorter. De här hemorterna hamnar sedan, som allt i podcasten Staden, i politiken, samhällsbyggandet och arkitekturen. Den enskilda berättelsen får bli en del av en större. Vi möter författaren och psykologen Jenny Jägerfeld – som också kan höras i podcasten Superältarna tillsammans med författaren Johanna Thydell. Jenny Jägerfeld kommer från Skärblacka, sexton kilometer från Norrköping.Det blir ett samtal om Skärblacka, om bruket, den osannolikt stora reggae-kulturen som uppstod här på 1970-talet, som sagt sig använda bruket som sitt eget Babylon, den makt som man bekämpar med sin politiska musik. Och hur den här globala, toleranta, kulturen, plötsligt kring 1990 stod öga mot öga med en ny idé om svenskhet och nationalism när en flyktingförläggning bränns ner i trakten och en hatfull stämning mot det främmande börjar göra sig gällande. Men optikern och pizzerian fortsatte att flagga i röd gult och rött – rastaf

När Peter Eriksson, den svenska bostadsministern sa att man kunde bygga nya städer i Sverige reagerade en hel stadsbyggnadskår med reflexen att säga "Nej det kan man inte". Under åren 1945 till 1980 byggdes hundratals New Towns runt omkring i världen. Man kan tala om en rörelse. Nya städer anlagda på mer eller mindre jungfrulig mark, i tron och förhoppningen att skapa något som var bättre än det som fanns, eller åtminstone ett likvärdigt, ett nytt alternativ.Det finns en drivkraft att skapa det perfekta ögonblicket i New Towns-rörelsen när den uppstår 1945. Att lova harmoni och lycka. Det kan sett i från vår tid tyckas naiv, ibland nästan fåfängt. Men en sak som är nödvändig för att förstå den här drivkraften det är att man måste föreställa sig mörkret i Europa 1945.De första New Towns-städerna byggdes med en stark idé om det kollektiva, om det gemensamma, och det berodde på att man hade sett depressionen övergå i fascismen och resultera i andra världskriget. Man ville skapa antifascistiska krock-kuddar i for

Vi kommer under våren att introducera en ny serie samtal under rubriken ”Var kommer du ifrån?”. Det blir samtal med personer som vi är nyfikna på om deras hemorter.Det här är det första, om än kanske på ett halvt bakvänt sätt med en fiktiv person, hemmafrun Maj från Örnsköldsvik genom författaren och psykologen Kristina Sandberg.Vi träffade Kristna Sandberg för att prata om Maj, huvudpersonen i hennes boktrilogi från Örnsköldsvik: Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris.Det finns en starkt kvinnlig erfarenhet av staden som inte alltid är synlig. Kristina Sandberg skriver fram den i bokserien som utspelar sig från slutet av 1930-talet till 1960-talet.Det är ett perspektiv som handlar om vem som definierar och vem som definieras, och det präglar Maj från första delen när hon känner att "stadens ögon vakar över henne" när hon ska lämna igen en fårskinnspäls om hon har fått låna. Maj benämner flera gånger sin torgskräck, vad är det för en skräck? "Varje dag måste Maj gå utanför dörren", kan m

Mitt i Örebro ligger Krämaren –planerad 1954 klar 1963. Sverige har ingen tydligare avfyrningsramp för efterkrigstidens Saltsjöbadsavtal mellan konsumtion och välfärd, grosshandlarstaden kommer från ena hållet och folkhemmet från det andra,. Krämaren är ett litet Vällingby mitt i city. Grosshandlarna såg med förskräckelse hur de annekterade stadens kärna, men arkitekterna – bröderna Ahlsén – tog inspiration från Slottet och lade sig lika självklart på åsens högsta punkt. Byggt av Stiftelsen Hyresbostäder i Örebro, en stiftelse som från 1945 till 1975 byggde i stort sett allt i Örebro, besluten fattades i stiftelsens slutna rum. Örebro blev den stad som bäst uppfyllde statens förväntningar på välfärdens byggande. Man var klassens mönsterelev och trosviss som få.Men det fanns en tid innan mönstereleven. En stad av småfolk, skomakarstaden. En mångfacetterad migrantstad med Sveriges billigaste arbetskraft, präglad av frikyrkorörelsen, folkrörelserna och en alltigenom omhändertagande fabriksadel. Det var de som fy

Det vilar alltid ett hot över det byggda. Arkitekturen är alltid det enda exemplaret.Ingen river en bok eller en film, men byggnader försvinner. Därför blir alltid urvalet, prioriteringen, definitionen av vad som ska finnas kvar en helt central del av historien om städers kulturarv. Kulturarvet är viktigt och diffust samtidigt. Det är både kollektiv och individuellt. Kulturarvet säger något om livsvillkor genom historien, men är samtidigt något som definieras och skapas av samtiden. Inte heller modernismen var fri från det förflutna, utan delvis helt beroende av det. Under 1920- och 1930-talet började funktionalisterna dra upp linjerna för vad som skulle bli det svenska folkhemmet. De vände de sig mot lador och härbren för att förstå den ”orubbliga djärva konstruktiva vilja som är livsnerven och bärkraften i gamla svenska byggnadstraditioner”.Men kanske hamnade de ändå, eller de som följde efter, in i det hastiga 1940- 50- och 60-talet i en tidens provinsialism, där allt gammalt var sämre och världen bara til

Vi tar rygg på tjuvar och poliser i staden. Undersöker hur brott, brottssbekämpning, revolter och hotbilder förändrar städer. Vad händer med städer när undantagstillstånd inträder? Vi hittar arkitekten George Leonidas Leslie som bestämde sig för att bryta sig in i Manhattans banker, ta sig genom stadens stängda dörrar, lura de gyllene banklobbyernas solida arkitektur på den glittrande konfekten. Ser hur ställningskriget mellan maktens boulevarder och folkets barrikader i Paris 1871 ritar militärens och revoltörernas rörelser en karta över stadens maktförhållanden. De som var men kanske framför allt de som skulle komma att etableras under de följande decennierna. I Paris 2016 tycks undantagstillståndet blivit det nya normala. Vad gör det med en stad när dess poliser kan gå genom stängda dörrar utan att knacka? Vad som är undantag och vad som är regel är inte alltid uppenbart i städer präglade av hot. Vi vänder åter till mordet på Kitty Genovese, som blev en klassiker inom socialpsykologin. Fallet användes för

Vi återvänder till Wien. Sist vi var här, för två och ett halvt år sedan (Staden #18) vandrade vi storögda genom det röda Wiens bostadsgårdar – den gemensamma staden kom oss till mötes med sin historia om goda bostäder för alla. Vi såg en öppen famn byggd i sten. Men just innan vi skulle åka, på Yppenplatz, fick vi höra om revorna i berättelsen om den goda staden. Globalt kapital och politiska kompromisser hade börjat bygga om det röda Wien till en berättelse bara för de redan invigda. De fattiga, de bostadslösa unga och alla andra med små medel hade börjat uteslutas. Vi återvänder för att få veta vad som hänt sedan dess. Men också för att vi i glappet mellan idén om det goda Wien och en annan – kallare – stad ser en spegelbild av vårt eget land. Två platser i världen som gjort idén om den goda bostaden för alla till en del av sin identitet, som något som en del gärna minns, kanske med sentimentalitet, och andra tar ut avstånd ifrån. Men en måttstock för vad det här samhället är. Vad händer med den där identi

Det mullrar under småstaden Hudiksvall. Förändring är på väg. Järnvägsrälsen som går rakt under stadshotellet måste breddas. En ny möjlighet kanske att vinna framgång, investeringar och befolkning. Eller återigen en anledning till besvikelse? Bevikelsen hänger nämligen likt en blek lykta på Hudiksvalls gator alltsedan det Bottniska handelstvånget.Vi åkte till Hudiksvall för att få svar på vad en småstad egentligen är. Är det omsorgen om det lilla; familjen, individen, det igenkännbara och trygga? Eller är det en säljbar kuliss - den “trivsamma småstadskänslan” - som bara finns i storstadens villaannonser men som i verkligheten försvinner i köplador och halvtomma gallerior? Eller är det att få styra sig själv, bygga sin egen stad, få frihet att återuppväcka snickaren i sig?Hudiksvall, som en gång präglades av stadsfisket och jordbruket, har sett trämagnater bygga bankpalats i staden. För att därefter dra vidare. Skov av investeringar har lämnat sina spår, sina arv. Men inget lyser klarare, tronar högre än pane

Innanför staket, stängsel och murar ligger den stilla staden. Där ligger de döda. Begravningsplatsen skänker en känslomässig intelligens till staden. Vi vandrar på den Norra Begravningsplatsen i Stockholm, dit nybyggarna flyttade från 1827, till den nya förorten. Från Lindhagens kulle ringlar sig cigarröken från de borgerliga familjegravarna där man ställde ut julgranar till jul.Det är lockande att göra den stilla staden till en plats för stora ideal och storslagna tankar. Men verkligheten stannar inte vid kyrkogårdsmuren. Från medeltidens kyrkogårdar där kvinnor och svagsinta begravdes i norr och självmördare utanför muren till de amerikanska segregerade kyrkogårdarna är också den stilla staden en stad av hierarkier, klass och kapitalism.Dödens stad är en spegel av livets. I USA står stängsel mellan vita och svarta kvar på kyrkogårdarna. I reformationens London slår hertigar sönder de benhus som varit platser som de levande delade med de döda. Döden blir en väg till glömskan istället för att vara närvarande

Turism är en av världens största industrier. Men det är en industri med en mjuk kärna, turisten som vill bli förförd. Turistens sökande blick, efter det som förför, det som är exklusivt, det man kan skriva hem om förändrar städer. En del lever upp i blicken, som Luzern i Schweiz där de exklusiva armbandsuren – en i sig tynande industri – upptäckts av den allt mer ökande kinesiska Europa-turismen. En del går under i blicken, som Florens, en stad som bett om att få hamna på UNESCOs lista över hotade kulturarv, på grund av turismen och vad den gör med en plats. Vi har sökt i de många spåren av turistens blick. Längs den nutida kinesiska grand touren som ser Europa som en enda plats med starka varumärken som Luis Vitton, Paris, Hugo Boss och Florens. Tillbaka till den gamla Grand Touren, 1700-talets, när nordeuropéer återupptäckte och samlade in det klassiska Europas kulturkanon. Kom hem och byggde palats i nyklassicism. Vi har klivit genom de snurrande portarna till hotellen, turismens kanske tydligaste byggda o

Michail Bulgakov skrev Moskvaromanen ”Mästaren och Margarita” under åren av Stalins terror och utrensningar på 1930-talet. Samtidigt startade stadens största monumentalbygge under marken: Moskvas metro. Iscensatta rättegångar och fängslanden pågick parallellt med att den moderna storstaden växte fram. Bulgakov tog namnen på sina huvudpersoner, Margarita och Woland, djävulen, från tunnelbanans M-skylt. Djävulen finns inskriven i det moderna projekt som är Moskva. Metronskyltens upplysta ”M” kan när som helst bli sin demoniska motsats ”W” som i Woland.I avsnitt två om Moskva följer vi individer som blir en massa och individer som frigör sig ur samma massa och blir solitärer. Det finns en återkommande historia i Moskva om massans kultur och individens upplösning. Metron är dess tydligaste uttryck. En parallell stad med gator och mötesplatser. En blandning av egyptiska gravkammare och fickor för folklig frigörelse. Ska du träffa någon i Moskva kommer mötet ofta att ske under jorden, vid någon av perrongerna.Vi be

Moskva finns en hel generation präglad av repressionerna efter 2012 års protester som ägde rum i parker, på torg och inte minst på nätet mot den sittande Putinregimen. Flera dömdes till hårda fängelsestraff, men alla fick känna av en gammal rysk maktrelation: fruktan och rädsla inför våldet. Men Moskva utspelar sig alltid mellan masken och ansiktet, mellan föreställning och verklighet.Därför finns det en helt annan bild som staden förmedlar: en generös, rekreations- och medelklassanpassad urban omvandling. Det ska vara roligt att vara moskvabo, det ska vara ungt och snyggt. De gamla, tillsammans med hundarna, har förpassats till förorterna. På Majakovskijplatsen har staden hängt upp gungor. Är det en infantilisering av en offentlig plats? Eller en protest mot allvaret? Vi kom till ett Moskva i avvaktan - ett val stundar - men också i missmod. Därför att maktlösheten hos folket ändå alltid återvänder.Men i Moskva har också protesterna mot isolation och förtyck funnit sina symboler. Som kampen för den konstrukt

Vi fick en bok i våra händer: Imaginary Cities, skriven av Darren Andersson. Den blev en utgångspunkt för oss att fundera kring visioner, utopier och föreställningar om vad städer är – men kanske framför allt vad de kan vara. Om hur städer blivit gestaltade platser för olika idealtillstånd: Harmoni, rationalitet, lycka och en kollektiv självkänsla. Om det samhälle man vill ha, eller trott att man har velat haft.Om utopier som innehåller sina egna ruiner, som kanske egentligen helst av allt vill vara ruiner, för att få en plats i evigheten. Men också om revanschistiska småutopier som manifesterar makt. Om en karta som inte innehåller något centrum, ett motstånd mot idén om ett centrum. Om periferins frihet där det fantastiska kan komma emot en. Där man kan se staden från ett annat håll, obekymrad om hierarkier och stora investeringar.Och slutligen berättelsen om den stora, medeltida hungerduken i den sydösttyska småstaden Zittau. Hur den överlevde genom århundraden – vördades, vårdades och gömdes – men även sk

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hemstaden är den plats som formar en, men också en plats man kanske måste överge för att bli sig själv.Dan Hallemar och Per Juhlin gav sig ut på jakt efter hemstaden Linköping. Staden som formade dem men som de båda – i olika utsträckning – har distanserat sig ifrån, kanske till och med föraktat. Det har blivit dags för försoning.Det blev en resa till stadsbyggandets proggrörelse i form av stadsdelen Lambohov – där socialtjänsten och de boende kring 1980 skulle bygga upp ett alldeles särskilt nätverk för att skapa ”socialt liv”. Stadsdelen fick Leklador, Hemvister – ”kontaktcentrum” – och ”grannansvarslägenheter” där 12 familjer skulle ta hand om tre andra med ”speciella behov”. Man började tala om ”Linköpingsmodellen”, ett stadsbyggande som skulle bryta de växande städernas isolering. Samtidigt skapades Stolplyckan, Sveriges första kommunalt byggda kollektivhus. ”Sjuttiotalets drömmar tar form i Linköping” skriver facktidskrifterna.Den osynliga staden får ny gestalt. I förståelsen börjar försoningen. Hosted

Shopping driver på stadsförändring. Att shoppa är fundamentalt urban, och har alltid varit det. Marknadsplats och handel är något innerst inne socialt och politiskt, berättar om begär, relationer och identitet lika mycket som materialitet och investeringar.I USA ritade Richard Neutra 1929 en supermarket med ingång mot en stor parkering, och shoppingen lämnade förbindelsen med gatan i den amerikanska stadsutvecklingen. Victor Gruen försökte planera för kommunitära, allmänna inrättningar i köpcentrets agora – men besviken fick ha se hur profiten ständigt tog över i konsumtionens ständigt sprawlande inomhuslandskap.I Sverige har storstäderna kämpat för att få tillbaka konsumtionstemplen till innerstäderna sedan mitten av 1970-talet. Längre rådde en dragkamp mellan den ”demokratiska shoppingen” och den annalkande exklusiva, som i PK-huset i Stockholm från 1974 som drog till sig ”spirituella infall, mjuka mattor, soft musik, ynglingar och damer i tajta kläder eller med fotsida kjolar som trollar fram en budoarstäm

När författaren PO Enquist ska beskriva staden Skellefteå börjar han genast tala om byarna: ”En stor mängd små byar, utplockade i ett floddelta nästan och alla ser likadana ut". Enquist växte upp i en av byarna, Hjoggböle. Skellefteå är staden som ingen riktigt velat ha. ”Är det en stad eller är det en samling byar”, frågar sig arkitekten Enar Nordvik som arbetar på kommunen. Skellefteå är Sveriges senast grundade stad är från 1845 och bybon har alltid varit normen. Men Skellefteå är också en av Sveriges rikaste städer. Det egna kraftbolaget dämde tidigt upp vattnet runtomkring och idag bidrar de med 100 miljoner om året till kommunkassan. Men rikedomen är inte staden, den kommer från landskapet från byarna. Vad ska man med staden till tycks kommuninnevånarna ha frågat sig under hela stadens drygt 150 åriga historia.I Bonnstan – den tillfälliga knuttimrade stadsbildningen – ser vi en plats där staden och byarna mötts sedan 1600-talet. En tillfällig stad som befolkades vid stora högtider. En plats där nattfr