Stil

I veckans Stil Special ska vi göra några nedslag i vårt stora reportagearkiv och återigen få möta några av de personer som vi har träffat i våra program. Ämnena har, som alltid, skiftat mellan samtida och historiska personer, aktuella företeelser och fascinerande fenomen i tiden som har med stil att göra, på det ena eller andra viset. Och i reportagen har vi mött en stor samling människor som alla har något om just stil att berätta om, på olika vis.I programmet möter vi Kitty Karlsson, som kör en likadan bil som huvudpersonerna i filmen Thelma och Louise  en Ford Thunderbird. Vi pratar också med makeupartisten Birgitte Reiss-Andersen och AD:n Kurt Lundqvist, som båda har arbetat tillsammans med modefotografen Guy Bourdin en man som var känd för sin exentriska personlighet. Vi tar även en titt på historien om filmstjärnan James Deans mytomspunna Porsche den han kraschade och omkom i 1955. Många menar att det vilar en förbannelse över bilen. Och så möter vi två personer som var och en på sitt sitt represente

Med sin sprudlande utstrålning, sitt smittande skratt och stora sinne för komedi fick skådespelerskan Sickan Carlsson folk att skynda till biograferna så fort hennes nya filmer hade premiär. För Sickan Carlsson var ett fenomen. Under sin storhetstid, på 1940- och 50-talet, tillhörde hon det exklusiva fåtal av svenska filmstjärnor som kunde bära upp en film helt på egen hand. Hennes medverkan räckte ofta för att en film skulle bli en publiksuccé, något som annars främst var förunnat manliga filmskådespelare.Kanske kan man säga att Sickan Carlsson var det svenska folkhemmets stjärna folklig och rejäl, precis som sitt namn, men på samma gång med en air av stilfull elegans omkring sig en sorts folkhemmets glamour.Hon blev känd för att alltid vara "glittrande glad", både på film och privat en stämpel som skulle följa henne genom livet. Men tiden hon verkade i krävde glädje som bedövningsmedel mot mörkret som tungt sänkte sig över 1930- och 40-talets Europa. "Vi tackar Sickan Carlsson för hennes ljusa leende i

Så länge människan har rest på semester eller för arbete, så har vi ställt oss frågan vad ska vi ta med oss för kläder? Ofta har vi besvarat frågan genom att packa ner alldeles för många plagg och pjuck, som sällan, eller aldrig, används. För man vet ju aldrig vad som kommer att behövas. Kanske kan man påstå att osäkerheten med resan ofta balanseras med en stor och trygg garderob, som får väskorna att bågna och tangera "övervikt".Och det trots att modetidningar varje sommar tipsar om hur proffsen packar det är alltid lätt. Kända modepersonligheter får berätta om vad just de tar med sig på sina semesterresor, det är aldrig särskilt mycket. En kaftan, en solhatt och bekväma skor och, naturligtvis crèmer med solskyddssfaktor 50.Man skulle kanske kunna tro att resväskor har utvecklats i takt med all annan teknik, men riktigt så är det inte. Det har gått i ganska maklig takt. Somliga har påpekat att det till och med är: "chockerande att inse att vi skickade en människa till månen innan vi kom på idén att sät

Swimmingpoolen är en oändlig källa till drömmar på olika vis. Inte minst i modevärlden, där den har fungerat som en sorts sexig statusmarkör i många modereportage genom åren, och gör än idag. Men naturligtvis är det inte bara i modereportage som swimmingpoolens turkosblå vatten glittrar förföriskt. Den förekommer ofta i filmer, inte sällan i litteratur och konst, och nästan alltid som en symbol för ett glamoröst liv i lyx, och ledighet. Och det var också så som swimmingpoolen, den privatägda swimmingpoolen vill säga, först uppmärksammades och blev till just en statussymbol. Det gjordes skillnad mellan swimmingpool och "simbassäng för allmänheten", skulle man kunna säga. Även om det var de gamla romarna som 350 år före Kristus populariserade det här med att bada och umgås tillsammans i speciella bassänger, så var det i det tidiga 1900-talets USA som idén med privata pooler fick fäste, och därefter spreds över världen. Inte minst tack vare Hollywood. En oändlig mängd filmscener har utspelats kring, och i,

I veckans STIL ska vi checka in på det världsberömda lyxhotell som än idag präglar synen på vad som utgör just ett lyxhotell, Hôtel Ritz Paris. Hotell Ritz Paris har varit stängt i fyra år, efter en omfattande renovering för en summa som får tanken att svindla. Mer än en miljard kronor. I början av den här veckan öppnade detta mytomspunna hotell igen.Hotell Ritz grundades 1898 av César Ritz. Det var en innovativ man vars strävan efter det allra bästa kom att ligga till grund för ett adjektiv ritzy för att beskriva något iögonfallande flott och elegant. Men så förekom hotellet, som bar hans namn, flitigt i både böcker, pjäser och sångtexter under det tidiga 1900-talet, som en metafor för lyx. César Ritz ville skapa det första moderna hotellet i Paris. Hygieniskt, effektivt och vackert, som han sade. Ut skulle dammsamlande textiler av sammet, tapeter, tunga möbler och den unkna gubbighet som präglade både inredning och mat på dåtidens bättre hotell. In skulle luft, ljusa färger, en trädgård eller två och bel

De är några av världens bäst betalda ledare, som snart kommer att träda ut på en arena för att visa upp sig och sin stil inför en mångmiljonpublik. Vi talar förstås om fotbollstränarna. Dessa män ska försöka leda sina lag till vinst i det kommande fotbolls-EM för herrar. Under en månad framöver kommer vi att under tv-sändningar kunna se hur de bistert blickar ut över fotbollsplanen, pekar med hela handen och vankar av och an. Så som de alltid gjort.Men idag bär fotbollstränare inte längre logotypprydda prasseljackor från sportföretag, utan diskreta prestigeplagg från mer eller mindre kända modemärken. Många av tränarna påminner om moderna företagsledare, vilket de i viss mån också är. Fotboll på den här nivån är långt ifrån någon lek, utan big business.Och en av anledningarna till det är att man faktiskt kan se direktsändningar av internationella fotbollsmatcher på tv. 1992 betalade tv-kanalen Sky drygt tre miljarder kronor för rättigheterna att regelbundet sända matcher live, från den då nybildade brittis

Zlatan, Beyoncé, Kanye West, Victoria Beckham, Rihanna, Hanna och Amanda, Mary-Kate och Ashley Olsen, Drake, Jessica Simpson. Alla dessa personer har en sak gemensamt de har alla egna modemärken. En växande genre inom modebranschen är nämligen de så kallade kändismodemärkena. Det vill säga klädmärken som artister och sportstjärnor lanserar under eget namn och marknadsför genom att, mer eller mindre engagerat, hävda att de alltid älskat mode, eller är passionerat intresserade av kläder. Och nu tack vare ett alldeles eget märke får de utlopp för denna klädglädje, som ibland kan vara svår för konsumenten att upptäcka. Många plagg i den här genren är påfallande lika de som redan finns på marknaden. Originalitet är sällan ett utmärkande drag. Inte heller kvalitet. Många av märkena ligger i låg- och mellanprisklassen. Men det finns något som många av dessa kändismärken har som andra modemärken saknar och det är köpare. I USA har till exempel artisten och dokusåpastjärnan Jessica Simpson de senaste tio åren by

Stora blommor, böljande landskap och solblekta djurkranier var saker som fascinerade den amerikanska konstnären Georgia OKeeffe och gjorde henne till en av 1900-talets allra mest omtalade. Det i år exakt hundra år sedan Georgia OKeeffes första konstverk ställdes ut, 1916. För att uppmärksamma det så arrangerar Tate Modern i London en stor utställning med hennes verk över hundra stycken i sommar, den börjar den 6 juli och fortsätter fram till den 30 oktober. Där visas, förstås, hennes sensuella målningar av blommor, vars ståndare och pistiller fick fart på fantasin när de först ställdes ut på 30-talet. Mycket tack vare, eller på grund, av hennes PR-medvetne make, Alfred Stieglitz. På Tate Modern kommer man även kunna se blomtavlan Jimson Weed, White Flower No 1, som är känd av en annan anledning. Den såldes nämligen 2014 på auktion för 44,4 miljoner dollar, vilket gör den till den dyraste målningen som sålts på en auktion den dyraste målningen gjord av en kvinna, vill säga. Den typen av distinktion irri

Efter Prince överraskande, och allt för tidiga död, har mycket sagts om hans genreöverskridande musik. Men även när det gällde mode tänjde Prince på gränser. Prince var en artist som var fullständigt orädd för att utsätta sig för beundrande blickar, oavsett avsändare. Han föregick till exempel dagens så kallade "Gucciman" med sådär trettio år. Det vill säga den androgyna stil med kulörta knytblusar och färgstarka plagg för killar som det italienska modehuset Gucci och dess designer Alessandro Michele hyllats för det senaste året. Redan 1988 bar Prince höga klackar och prickig knytblus, med matchande byxor. Den idén hade han kommit på själv. Till skillnad från de flesta artister idag var Prince inte särskilt "modemedveten", eller kanske ska man säga road av att klä sig i redan befintliga märken. Även om han ställde upp som modell för Gianni Versace i slutet av 90-talet. Prince hade egna tankar om hur han ville se ut, och varför. Prince lånade ledigt klädidéer från både kvinnor och män och matchade det re

I veckans program ska vi nosa på hundar, varelser med måttligt modeintresse men med hög trendfaktor. För inte ens jyckar kan helt ducka för modetrender. Tyvärr, vill man inflika. Det är ingen tillfällighet att alltfler chihuahuas och yorkshireterriers överges, eller lämnas bort. Att ha en liten hund i handväskan något som den tidigare överallt förekommande Paris Hilton bidrog till att lansera över världen är idag en lika stendöd trend som Paris Hiltons karriär som it-girl. Idag är det snarare franska bulldoggar som bör se om sina pensionsförsäkringar. Hundar har förstås länge betraktats som mer eller mindre moderiktiga, beroende på hur de sett ut. Det visar inte minst konsthistorien, där vissa raser förekommer flitigare än andra, under olika epoker. Kungligheter och societetsmänniskor har ofta porträtterats med de allra senaste modellerna, hundar som har importerats eller korsats fram. Men idag är det snarare inom modevärlden man hittar de trendsättande hundarna. Donatella Versace visar självklart upp s

På YouTube kan du lära dig att lägga en eyeliner, sticka en tröja eller styla en hijab. I veckans Stil träffar vi fem olika aktörer som har gjort YouTube till sin kreativa plattform. Det var 2005 som denna webbplats öppnade under parollen Broadcast yourself. Idag har YouTube blivit en plats där man kan lära sig allt om det mesta. Där finns allt från kanaler för människor med små specialintressen till stora reklamplatser för några av världens största artister.Framgång på YouTube kan innebära ett rejält klirr i kassan. Att tjäna pengar på att vara en så kallad YouTuber har idag blivit ett nytt drömyrke för många, på samma sätt som många har haft drömmar om att bli artister eller fotbollsproffs.I veckans reportagebaserade program träffar vi fem personer som på olika sätt har nått framgång genom YouTube:Musikern Martin Molin blev världsberömd över en natt genom att spela på sin egenhändigt konstruerade Marble Machine. Maya Nielsen och Julia Dangs modekanal har på tre år vuxit sig så starkt att multinationella fö

I veckans Stil ska vi bege oss på en färd med världens mest mytomspunna plan, Concorde. Ett flygplan som kunde flyga så högt, och så fort, att inte en enda droppe av passagerarnas drinkar spilldes. Det var inte vilka drinkar som helst som serverades ombord på Concorde, utan dyrbara årgångsviner och champagne av fint märke. Ganska mycket champagne till och med. En miljon flaskor av märket Veuve Cliquot gick åt under de knappt trettio år som planet var i trafik, mellan 1976 fram till 2003. Det är med andra ord fyrtio år sedan Concorde sattes i passagerartrafik. De första kommersiella flygningarna ägde rum den 21 januari, 1976. De gick mellan Paris och Rio de Janeiro, och mellan London och Bahrain. De var båda var fyllda med prominenta personer. Vid ankomsten hälsades passagerarna med luxuösa bufféer arrangerade av ländernas ledare. Men så var Concorde ett plan på hög nivå, även på andra sätt. Concorde var ett samarbete mellan Storbritannien och Frankrike. Det var respektive land som till en början stod för n

Zaha Hadid har beskrivits med ord som djärv, geni och visionär. Hon var en av samtidens mest färgstarka arkitekter och väckte uppmärksamhet över hela världen för både sina verk och sin person. Det råder ingen tvekan om att den stilfulla och mycket modeintresserade Zaha Hadid var en storartad kvinna som lyckades göra en lika storslagen karriär i ett av de mest mansdominerade och egotrippade yrken som finns, arkitektens. Som kvinna, född i Irak och utbildad i Storbritannien under det sena 1960-talet gled hon knappast fram på någon räkmacka i den världen. Jag är en kvinna, vilket är ett problem för många. Jag dessutom utlänning, ett annat stort problem. Och mitt arbete är inte direkt normativt, sa hon själv.Zaha Hadid var bara 65 och på topp när hon i slutet av mars 2016 avled av en hjärtattack då hon var hon var inlagd på sjukhus i Miami, för att ta hand om en luftrörskatarr.Hon var då inte bara respekterad inom sin genre, utan hade även lyckats med att bli omfamnad av modebranschen. Och inte bara för at

Det är inte bara våra kläder som påverkas av modets växlingar, det gör även vår hud. Eller snarare har inställningen till huden skiftat med tiden och avgjort hur mycket, hur lite och inte minst vilka delar av den som vi väljer att visa, eller dölja.Framförallt har åsikterna om hur mycket hud en kvinna bör visa varit många, och starka, under årens lopp. Men även män har varit bundna av etikett, och klass. Men i en stor del av världen inte minst här i väst har man under historien varit rörande överens om en och samma sak att en bra hud är en ung hud. Inte sällan har idealhuden dessutom varit sparsamt exponerad och blek. Då huden peakar ganska tidigt i livet, för att därefter bli allt tunnare och torrare och mindre elastisk och därmed rynkig och skrynklig så har strävan efter att bibehålla dess spänst och ungdomliga utseende föranlett en hel del fantasifulla åtgärder för att locka fram en look av fräschör. Något som man försökt uppnå genom allt från att täcka den med tyg till smörja in den med saker som

Radarparet Thelma och Louise dök upp på vita duken för exakt tjugofem år sedan våren 1991 i en film som skrällde till ordentligt och gav upphov till en oändlig mängd diskussioner. Var Thelma & Louise en våldsam manshatarfilm? Var det en nyskapande feministfilm? Var det en komedi? Var det en tragedi? Var det en film som lurade unga kvinnor till att ta till vapen? Eller var det början på en ny tid för en annan sorts kvinnoroller på film? Klart stod i alla fall att det var en succé. Filmen drog inte bara en oväntat stor publik, och höstade in bra kritik. Den kammade även året därpå hem sex Oscarsnomineringar.  Båda huvudrollsinnehavarna Geena Davis och Susan Sarandon blev nominerade som bästa kvinnliga skådespelare och Ridley Scott som bäste regissör. Men Oscars-statyetten gick till bästa originalmanus. Callie Khouri heter manusförfattaren. Hon jobbade i början av 90-talet som producent av musikvideor till rockartister, men hon var less på att se lättklädda kvinnor åma och kråma sig framför kameran so

Den franska konstnären ORLAN har genom hela sin karriär använt den egna kroppen som arbetsmaterial och med hjälp av den vänt upp och ner på föreställningar om vad skönhet och identitet egentligen är. ORLAN ja, hennes namn ska skrivas med versaler är en av Frankrikes mest kända konstnärer, men stor internationell uppmärksamhet fick hon i början av 90-talet när hon genom en serie plastikkirurgiska ingrepp började omforma sitt eget ansikte och förvandlade sig själv till ett levande konstverk.Plastikoperationerna som ORLAN genomgick filmades och fotograferades och sändes live till olika museer och gallerier runt om i världen. I direktsändning kunde konstpubliken se ORLAN, med blod i håret och streck och cirklar i hela ansiktet, ligga på en brits medan en kirurg skar upp huden intill örat på henne och drog ut den som en gummimask.Hon hade en tydlig vision för sitt nya ansikte det skulle modelleras efter kända konsthistoriska kvinnoporträtt. Men ORLANs syfte var inte att använda plastikkirurgi för att bli vackr

Rolex är ett klockmärke som lyckats klättra upp och klamra sig fast på både popularitets- och prestigetoppen i (snart) hundra år. Hur gick det till? Klockföretaget, som är baserat i Genève i Schweiz, jämförs ofta med en schweizisk bank konservativt, hemlighetsfullt, mycket försiktigt och även ganska så självgott. Men så är det också världens största tillverkare av armbandsur av lyxmodell. Ett märke vars produkter inte bara prytt handlederna på presidenter, och politiker. Även kungligheter och stjärnor inom film och sport har under åren stoltserat med märket. Något som företaget inte var sena med att använda sig av för att bygga upp varumärket och få det att bli förknippat med framgång. Men oavsett vad man tycker om Rolex och det är det många som gör så finns det färre som har några invändningar mot själva produkternas kvalitet. Utan det är snarare den image klockorna omgärdas av som leder till diskussioner om huruvida märket är fågel, fisk eller mittemellan. Är det tråkiga klockor från ett trist för

Jeans är ett plagg som kommit att förändra våra garderober i grunden. Allt började för 50 år sedan när en stor jeansvåg sköljde in över Sverige. Det handlade om jeans med hög modegrad, och stegrande prislappar som på det tidiga 70-talet gav upphov till rubriker som: 98 kronor ett orimligt pris för en byxa vars  främsta egenskap förr var god slitstyrka till lågt pris. Först med att snappa upp att jeans var mer än slitstarka bomullsbyxor här i Sverige var Gul & Blå. Hösten 1966 för 50 år sedan slog de upp portarna till sin butik i Stockholm. Den var bara trettio kvadratmeter stor, men grundaren Lasse Knutsson kallade den stolt för: en jättesmocka mot alla gamla borgerliga värderingar. Han hade då varit i London där han drabbats av det mode som fanns att både se och köpa på Carnaby Street, i Soho. På denna lilla gågata kryllade det av små butiker med hög popmusik i högtalare, och ung personal som sålde färgglada toppar, byxor och scarves av sammet, spetsar och syntet och second hand. Gul & Blå v

Gult är en färg som anses vara både ful och fin och som har symboliserat både fest och pest, bokstavligen. Under medeltiden hissades en gul flagga när båtar kom från länder där besättningen kunde ha drabbats av just pest eller andra smittsamma sjukdomar. Idag signalerar samma gula flagga motsatsen. Men så är gult en färg som kanske är den mest motsägelsefulla av dem alla. Det är med andra ord inte så märkligt att det också är en färg som många har ett kluvet förhållande till, inte minst när det gäller kläder. Det illustrerades så sent som förra veckan då skådespelaren Alicia Vikander bar en ljusgul klänning under Oscarsgalan, där hon plockade hem en gyllene statyett för bästa kvinnliga biroll. Den gula blåsan hamnade på listor över de både kvällens bästa och sämsta klädval. Men om man blickar bakåt längre än så, så blir gula kläder lite mer komplicerade än att de anses vara fina eller fula av självutnämnda modepoliser. Gula plagg, och gula märken på plagg, har under historien fått utmärka socialt och etni

Svarta pantrarna, eller Black Panther Party, var en av 1960-talets mest omtalade politiska grupper, som genom sin sällsynt självsäkra stil och attityd kommit att influera både mode, musik och politik. Det var inte bara Svarta pantrarnas budskap om svarta amerikaners rättigheter och deras sociala aktivitetsprogam  som gratis frukost till tiotusentals skolbarn över hela USA  som fick stor uppmärksamhet, det fick även deras stil. Svarta pantrarnas garderob, bestående av av svarta skinnjackor och baskrar, bröt mot den då gängse kostymstilen. Det var en väl medveten strategi. Svarta pantrarna ville nå en ny, och yngre, målgrupp som sökte andra typer av förebilder än vuxna i kostym och klänning. Det var trots allt 60-tal och ungdomskulturen bubblade som bäst. Varje ung svart man har en läderjacka, eller kan se till att skaffa eller låna en, förklarade Huey Newton och Bobby Seale, de två unga killarna bakom Svarta pantrarna, och dess look. Till skillnad från andra medborgarrättsrörelser valde Svarta pantrarna att