Söndagarna Med Stina Wollter

När dödsbudet kom väntade jag middagsgäster. Allt stannade upp. Jag föll. Jag skrek min väns namn. Det ringde på dörren. Gästerna kom in. Jag kastade mig i deras famn. Men Stina, vi har ju bara varit i Afrika! sa dom förvånade. Jag berättade om min väns självmord och maten blev bränd. Hon var borta. Vi skulle inte ses nästa vecka som vi bestämt. Vi skulle aldrig ses mer. Maten smakade salt som av brända tårar. Stina Wollter År 2010 kom den dagen som Nina Höglund hade väntat på och fruktat i nästan hela sitt liv. Dagen då hennes mamma begick självmord.  Sedan dess har hon själv blivit mamma och Nina har bestämt sig hon ska aldrig mörka hur hennes mamma dog. För hon tror att om vi pratade mer öppet om hur det egentligen är med oss, om hur dåligt vi ibland kan må och om psykisk ohälsa, skulle många må bättre för vi skulle förstå att vi inte är ensamma.- Jag kände en samhörighet med mamma som jag inte känt med någon annan någonsin.Det berättar Nina som kan se ett slags förtroende i faktumet att mamman visste