Genier

Lena Andersson har själv beskrivit sig som ”en saxperson”. Genom att bryta ned och analysera livet i dess minsta beståndsdelar letar hon där efter en förklarlig magi, inte en mystisk. Hennes språk är ekonomiskt välavvägt utan att för den sakens skull missa något väsentligt. Det reduktionistiska i hennes sätt att tänka sätter bidrar också till färgsättningen i hennes skrifter. Fantasin behöver inte alltid finnas i det storslagna, i hennes skrifter ligger inte djävulen i detaljerna, utan livet..